Saknad

Under åren jag hade min älskade Findus hos mig märkte jag inte att hans ena fläck formade ett hjärta. 

Det var när han blivit påkörd som det uppmärksammades och han hade verkligen ett hjärta av guld.
Saknar honom varje dag och tycker fortfarande det är otroligt jobbigt att jag misste honom. Det har gått över ett år sedan -den människa jag hatar mest av allt- körde på honom och jag önskar så att han hade funnits kvar här på gården. 

Nu är det syrrans häst som är dålig igen. Med en dålig prognos och en skada veterinären inte vet hur han ska behandla. 

Djur skänker glädje, men också den största oro och ledsamhet när man mister dom som man bara kan tänka sig. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0