Mattesnille

Då var det det här med matte igen då. Facit känns just nu som min bästa vän, men även som min största fiende. Det är ju såååå lätt att bara råka kika lite där för att förstå vad det är jag ska göra. Jag ger inte mig själv någon chans, utan glimtar till lite på det rätta svaren allt för ofta. Jag behöver just nu någon som hittar på räknetal till mig, där jag inte har något facit i handen. Jag måste ha andra tal än dom jag redan sett sen innan, för tentan kommer ju inte att vara just samma tal. Hm... Jag har 4 veckor på mig att bli ett mattesnille. Eller åtminstone klara av 9:ans matte. Lätt som en plätt kan ni tycka, men för mig är det inte riktigt så enkelt. 
 
För det första minns jag ingenting från tiden i skolan, minns inte vilka lärare jag hade i vad eller vad vi ens gjorde på lektionerna - inte ens från gymnasiet. Nu kan man ju undra vad som hänt med mitt minne?? 
 
För det andra så verkar alla andra bara suga åt sig och förstå, men för mig verkar det krävas lite mer än så.
 
För det tredje så gäller det att ta sig tiden och sitta och nöta. Men på något vis hittar jag alltid andra saker som går före och skjuter liksom det hemska, jobbiga åt sidan. 
 
Klarar jag detta eller blir det ett platt fall? Ja, det får vi se i juni helt enkelt. 
 
Nu blir det annat skolarbete med en skolkamrat istället - mycket roligare :)
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0